lördag 19 november 2011
Canton House
Soppan i fråga, med tofu, pak choi och kraftig men välbalanserad smak av ingefära, är en höjdare. Liksom min egen förrätt, knaperstekta dumplings fyllda med skivat fläskkött och vårlök.
Till huvudrätt äter jag mycket fina revben i plommonsås. Man får akta sig lite så man inte råkar tugga på en plommonkärna, annars är såsen ett utmärkt bevis på att frukt i maten inte är en styggelse. Mitt sällskap äter fräscha böngroddar med tofu. Till efterrätt tar jag bara kaffe, men det blir nästan som att äta en dessert då man får After eight-choklad till och kaffet serveras i en generös kanna med tillhörande servis. Min bordskamrat tar en klassiker på menyn, en soppa på tapiokapärlor, kokosmjölk och två sorters melon. Perfekt uppfriskande avslutning.
Genom åren har besöken blivit många på Canton House. Middagen som beskrivs ovan var full pott, men andra gånger har rätterna varit lite mer medelmåttiga. Aldrig dåligt, men ibland inte helt hundraprocentigt. Det kan vara lite av en chansning att välja mat där ibland, vissa rätter är vällagade och känns annorlunda, medan andra ligger närmare det man tänker sig som "kinamat" i Sverige. Menyn innehåller säkert femtio rätter, och kanske skulle det vara en bra idé för ägarna att rensa ut lite och renodla, behålla guldkornen och göra sig av med barlasten. Då skulle Canton House bli en Göteborgsk motsvarighet till Restaurant China i Stockholm.
Kock & Vin
Göteborgs övre restaurangsegment, i vilket både prisklass och allmän kvalitet på maten ligger på en förhållandevis jämn nivå, är hyfsat digert. Sjömagasinet, 24+, Fond, Wasa Allé för att nämna några. Kock & Vin är inget undantag. Vid första anblick kan restaurangen tyckas vara stöpt i exakt samma form som de övriga kandidaterna. Det mantra som bitit sig fast i svenska krögares tankevärld är närvarande även här. Närodlat, förstklassiga råvaror, närodlat, förstklassiga råvaror, närodlat, förstklassiga råvaror. Ibland kan man fråga sig vad som flugit i Svea rikes restaurangägare. Mer uppfinningsrikedom tack! Den restaurang som oblygt skulle skylta med att de använder de uslaste råvarorna, serverar de skitigaste vinerna och har den mest oborstade personalen, men som trots detta lyckas tillreda himmelska rätter, skulle jag svära evig trohet. Men allt detta är inte speciellt relevant. Trots de dåliga förutsättningarna lyckas nämligen Kock & Vin med något mycket ovanligt. De höjer sig över sig själva och transcenderar sin hierarkiska plats i restaurangpyramiden.
Tillsammans med brödet dukade servitrisen fram två runda stenar. En liten smörklick längst ute i kanten på varje sten. Jag frågade varifrån stenarna kom och servitrisen förklarade. Avkomman till en av ägarna hade vandrat av och an längs Göta Älvs smutsiga flodbanker, letat efter mjukt formade stenar som kunde tjäna som smörunderlägg och till sist funnit det som nu låg på vårt bord. Redan här förstod jag Kock & Vin skulle bli någonting extra. Denna krögarfamilj var det ordning på. De lät inte barnen slänga bort sin tid på hasch och meningslös dunka-dunka. Tvärtom. Telningarna sattes i grovt och enkelt arbete i syfte att tjäna ett högre mål. Här danades karaktär.
Jag valde Sinnenas meny med tillhörande vinpaket. Rätterna var utmärkta, vinerna likaså. En av förrätterna glänste lite extra. Bifångst i grönkål, med smörad skaldjursbuljong, råräka och rostade räkskal strödda över anrättningen. Det var som en sammanfattning av havet. Mäktigt, svårtillgängligt och storslaget. Bland det bästa jag ätit.
Det är ingen slump att Kock & Vin har blivit tilldelade en rad tunga utmärkelser. Internationell mästarklass av White Guide 2011, årets matsalsteam på restauranggalan 2010 och utnämnandet av Alexander Bäckman som årets sommelier 2008 är bara några axplock. Som sagt, denna gedigna restaurang höjer sig över sig själv och tillhör därför Sveriges absoluta restaurangelit. Kock & Vin är något Göteborg kan vara stolt över.
Betyg: 4/5
Kock & Vin
Viktoriagatan 12
411 25 Göteborg
fredag 18 november 2011
Stockholmslista
1. Moldau. Inredningen och servicepersonalen för tankarna till tredje rikets glansdagar. Det är mycket trä, skinn och stora sejdlar med Gösser. Enorma schnitzlar, underbar knödel.
2. Rolfs kök. De rödvinsbrässerade oxkinderna här är bland det mest vällagade jag ätit i mitt liv.
3. Restaurant China. Hette tidigare Dragon House, och är en äkta kinesisk restaurang med kul och vågade smaksättningar.
4. Lao Wai. Vegansk kines med bra kollektivt upplägg kring ätandet.
5. Soldaten Svejk. Stockholms motsvarighet till Gyllene Prag, god och enkel tjeckisk mat.
måndag 14 november 2011
Restaurang Sarajevo
Betyg: 3/5
Adress: Kastellgatan 4
Listor
Göteborg, "finare" ställen
1. Sjömagasinet. Har dock inte testat det sedan ägarbytet.
2. Kometen. Blev ännu bättre sedan Mannerström tog över. Servisen kan vara ganska otrevlig om man inte ser rik ut, men det är smällar man får ta.
3. La Cucina Italiana. Fantastiska menyer till relativt humana priser.
4. Fond. Har bara ätit lunch här, men den var superb.
5. Kock och Vin. Något år sedan senaste besöket, men det är ett mycket gott minne.
Göteborg, "enklare" ställen
1. Jenin Grill. Nästan helt okänd pärla ute i Hammarkullen. Fantastisk palestinsk mat.
2. Pasta e Contorni. Institution i Linnéstan som det blivit många besök på genom åren. Deras semifreddo är värd att dö för. Husets röda som de importerar själva är mycket gott.
3. Gyllene Prag. Att gå hit känns nästan som att komma hem. Panerad ost, pilsnerschnitzel, fläskkarré med knödel, här finns många underverk.
4. Canton House. Göteborgs bästa kines.
5. Krakow. Kan vara lite ojämna. Ibland får man välsmakande bigos och mustiga soppor, men att få mikrovärmda raggmunkar är inte ok. Men stället är svårt att inte älska.
söndag 13 november 2011
Stockholmsspecial
Första kvällen besöktes nyöppnade och hajpade Bar Central på Skånegatan 83. Som namnet antyder serverar man rätter ur det centraleuropeiska köket, med betoning på tyskt, tjeckiskt och ungerskt. Lokalen är inredd i en trendig, avskalad stil och kyparna är unga och tjenis med gästerna på ett sätt som tangerar obehag. Jag föredrar ändå en barsk servis med glimten i ögat som man kan hitta på liknande men mindre coola ställen i samma stad, som utmärkta Soldaten Svejk eller fantastiska Moldau. Men om man står ut med att dinera bland södermalms-mediafolk i en reklambyrålokal får man en mycket vällagad middag.
Jag och min middagspartner inledde med en bricka goda ostar av bland annat schweiziskt och tyskt ursprung. Till huvudrätt åt jag en mastig Schweinsaxe, ugnsrostat fläsklägg med en rejäl fläsksvål. Surkålen (eller var det såsen?) som serveras till är aningen översaltad, men den enorma och milda knödeln bryter fint av kockens misstag. Fläsksvålen mäter sig med de bästa man kan få i Danmark, fläsksvålens moderland. Perfekt knaprig utanpå och fettigt kletig inuti. Fläskläggen är perfekt rostad, men det är svårt att trycka i sig alltsammans utan assistans. Vilket jag dock fick av min middagsgäst, som fått sig serverad en lite mindre portion mat, Jägerspetzle, som är en sorts tysk pasta eller rättare sagt nudlar. Dessa serveras med spenat, smakrika skogssvampar och riven ost. Delikat, och det enda vegetariska alternativet bland huvudrätterna. Maten sköljs ner med veteöl som sig bör.
Betyg: 4/5
Andra kvällen mötte jag upp ett större sällskap för att äta på veganska kinesiska restaurangen Lao Wai på Luntmakargatan 74. Låt inte ordet vegan avskräcka er, även om det är förståeligt. Veganer är ju inte direkt kända för att vara några högstående gormander. Men på Lao Wai äter man bland den bästa asiatiska mat jag upplevt i Sverige. En extra fördel är att vara många, då man värnar om den kollektiva upplevelsen på restaurangen. Rätterna kommer inte in samtidigt och serveras demonstrativt mitt på bordet istället för till den som beställt just den rätten, och alla uppmanas att ta för sig av dem. Detta innebär att man får äta sex huvudrätter istället för en, mycket uppskattat. Tyvärr har man för kvällen strukit en klassiker från tidigare besök, ett par sojafärsbullar med fin korriandersmak. Men det finns andra höjdpunkter, som en fyllig och fint pirrande Ma Po Dou Fu och Hai Xian Dou Fu, en rätt på "havets frukter" med bland annat en illusorisk sojascampi som nästan är godare än äkta vara. Till maten dricker vi en utmärkt Pinot noir, och avslutar med en mycket god cappuccino. Att den är gjord på sojamjölk är inget minus, tvärtom lyckas den hemmagjorda, fint söta sojamjölken lyfta fram kaffet till nya nivåer.
Betyg: 5/5
Lunchen dagen efter intogs på Samba sushi, Götgatan 28. Stället ägs av Jonas Wahlström, känd från Skansens Akvarium, och drivs av hans son Tito. Priserna är lite högre än på ett standard-sushiställe, men kvalitén är ännu högre. Mycket fina fiskbitar på perfekt smaksatt och tempererat ris. Extra plus är att man slutat servera jätteräkor, vars odlingsindustri skövlar mark och förstör livet för tusentals asiatiska bönder årligen. Ingen borde äta jätteräkor med gott samvete.
Betyg: 4/5
Sista kvällen i Stockholm besöker jag koreanska institutionen Arirang på Luntmakargatan 65, som belönats med omnämnande i White guide. Tidigare besök här har varit mycket minnesvärda. Den här gången är det inte fullt lika bra. Förrätterna levererar inte riktigt. Doo Boo, tofupaté, känns lite menlös, som att äta ett par kuber tofu med soja och inte så mycket mer. Shigumchi chun, spenatplättar kryddade med vitlök, är lite torra men ändå mjuka, som om de legat på värmning lite för länge. Inte vad man förväntar sig på ett White guide-ställe. Huvudrätterna är dock bättre. Den vegetariska Bibimbapen innehåller perfekt kokt ris, fina inlagda grönsaker, stekt ägg och annat gott. Det grillade sidfläsket, Sangyupsal, som serveras med salladsblad och doppas i sås är en fin variant på klassiska rätten bulgogi. Dock hade jag gärna fått den kletiga sojabaserade sås som brukar serveras till just bolgogi, istället för den rödpepparsås man bjuds på här. Ett försök görs att beställa in en skål kletig sås, men allt vi får in är en skål med vanlig soja.
Ett populärt alternativ på Arirang är att själv grilla sitt kött vid bordet på en liten grill. Detta kan vara trevligt men för oss andra gäster innebär det att man vid hemkomsten stinker värre än en stekkock som nyss jobbat ett tiotimmarspass. Ett lite mer fancy ställe som Arirang borde verkligen investera i bättre fläktar i matsalen för att åtgärda detta.
Betyg: 4/5
torsdag 10 november 2011
Utby Pizzeria
Betyg: 4/5
Adress: Österlyckan 1 Hemsida: utbypizzeria.se
onsdag 9 november 2011
Hello Monkey ur andra ögon
Mat är inte bara mat. Upplevelsen av det som ligger på tallriken påverkas i stor utsträckning av sällskapet man är omgiven av. Inte ens den mest vällagade rätt är speciellt kul att äta om våld ligger i luften, samtidigt som kravet på att vara med om en smaksensation bleknar om kvällen råkar vara ovanligt trevlig. Detta är det sociogastronomiska axiomet och Hello Monkey plågas svårt av denna järnhårda lag.
Det var inte första gången jag var här. Nu, precis som vid mitt förra, tillika första, besök slogs jag av det homogena klientelet. Många fina skor och många välsminkade, välmående ansikten. I likhet med den dim sum-centrerade menyn var människorna som omgav mig högst närvarande i nuet. Det förflutna var undanträngt av en bländande ljus framtid. Tillväxtkurvorna pekade uppåt. Balkongen i söderläge.
Vi satte oss till bords och granskade menyn. Var först frestad av Monkey Dim Sum då jag vid mitt tidigare besök testat en förrätt bestående av entrecôteknyten och funnit den mycket bra, men valet föll till sist på stekta risnudlar med kyckling, galangal, lime och kokos. Slog ihop menyn.
Någon stod bredvid mig, helt nära. Det var servitören. Han tittade på oss, lite för länge.
"Hej."
Sedan tyst igen. Samma granskande blick. Något stod inte rätt till i hans huvud. Han sände ut mycket oklara signaler och jag undrade om jag gjorde vad som förväntades av mig när jag beställde min mat. Han kanske bara försökte bli vän med oss.
Aptitretaren var salt och jag drack snabbt upp mitt vatten. Knappt hade jag ställt ned glaset förrän en hårig arm dök upp från vänster och fyllde på. Servitören hastade vidare. Ett mänskligt enigma.
De stekta risnudlarna var inte dumma. Faktiskt riktigt välsmakande, dock litet minus i kanten för geggigheten. Rätten kunde gott ha stramats upp lite. Men, på det stora hela fanns inte mycket att anmärka på när det kom till kompetensen i köket. Den något krystade menyn till trots så visste de hur man lagade mat.
Detta kunde mycket väl ha fått ett lyckligt slut om inte det sociogastronomiska axiomet funnits. Mitt eget sällskap var det inget fel på, men den osynliga kraft som strålade ut ur Hello Monkeys väggar, meny, konstutsmyckning, upplägg, klientel och atmosfär var obehaglig. Den försökte pervertera mig, lura in mig i en värld av ständig uppkoppling och nya arbetarpartier. Innanför dessa fyra väggar var jag en kub som försökte pressas ned genom ett litet iPhoneformat hål. Tallriken framför mig ville locka mig i fördärvet och de stekta risnudlarna framstod mer som ett lömskt knep i kampen om min själ än en omsorgsfullt lagad rätt. Vi betalade och gick.
Hello Monkey är på många sätt ett offer för omständigheterna. Restaurangen hade haft sin plats om bara världen varit annorlunda. Nu är all potential förstörd av samtiden. Det borde inte behöva vara så här. Menyn är värd bättre än detta. Det är med sorg jag tänker tillbaka på mitt besök.
fredag 4 november 2011
GP...
tisdag 1 november 2011
Fond
Finkrog med framförallt husmanskost. Alltid vällagat och bra service. Har ätit fisk, anka på rödkål, kalvstek och revbensspjäll. Revbensspjällen som serverades med äpple och kanel måste ha varit det godaste jag ätit i hela mitt liv.
Betyg: 4/5
Götaplatsen
412 56 Göteborg, Sweden
28+
Betyg 2/5
Götabergsgatan 28,
411 34 Göteborg
Tel 031-20 21 61, Fax 031-81 97 57
http://www.28plus.se/
Hello Monkey
Betyg 4/5
411 18 Göteborg, Sweden
www.hellomonkey.net/